Micael Dahlen gästar Framtidslandet.
Gå i minipension vid 30, 40 och 50
02:26: Pandemins påverkan på framtidens ekonomi och arbetsmarknad och varför kriser i förlängningen leder till någonting bra.
03:36: Att uppleva förändring, kris och illusionen av ett “normaltillstånd”
05:09: Vi står i stormens öga av digitalisering, ekonomi och marknader.
06:27: Hur påverkas vi som individer, arbeten och samhälle av en ökad digitalisering?
08:40: Personliga interaktioner, mänsklig kompetens och att uppfinna nya jobb.
12:12: Framtidens karriärbana: Du kommer ha sannolikt ha 17 olika karriärer innan pension.
13:35: Att ha en “framtidstimme” på jobbet och gå i minipension vid 30, 40 och 50.
16:03: Att uppfinna nya jobb vs. dåtidens långvariga, fasta anställningar.
22:50: Var finns Sveriges nästa stora industri och mångmiljardbolag?
24:32: Om Micael vore statsminister.
27:56: Vilka tre saker behöver vi lära oss nu för att bli framgångsrik på arbetsmarknaden om 10 år?
31:03: Vilka tre saker kommer att prägla framtidens arbetsplats?
32:41: Att prova på utbildningar och yrken i “bitesize”-format.
35:00: Det positiva i att vara en “hoppjerka”.
Framtiden är fantastisk; vi kan gå i minipension vid 30, 40 och 50, vi hinner med 17 olika karriärer genom arbetslivet och kan fritt hoppa in och ut ur heltidsstudier. Micael Dahlen gästar Framtidslandet!
Micael Dahlen är ekonomiprofessor vid Handelshögskolan i Stockholm och har skrivit flera böcker om människor, beteenden och lycka. I den här intervjun pratar vi med Micael om en arbetsmarknad i ständig förändring, den digitala accelerationen och varför kriser ofta leder till någonting bra.
Jag är positivt inställd och övertygad om att kriser i förlängningen leder till något bra. Det har vi även sett historiskt. Kriser får oss att göra de förändringar som vi länge varit medvetna om att vi behöver göra, men valt att skjuta framför oss. Nya metoder kan verka osäkra jämfört med det vi gör i dagsläget, som vi vet funkar. Men det är först när kriser uppstår som alternativkostnaden till nuvarande tillvägagångssätt minskar. Och när allt det vi är säkra på försvinner gör vi tillslut de nödvändiga förändringarna som i förlängningen ofta leder till bra saker.
Vi tänker ofta att allt ska bli “normalt” igen, men det blir det aldrig. Det är en illusion att det tillstånd vi befinner oss i är normaltillståndet (med undantag för pandemin). Vi glömmer att världen och vi själva förändras hela tiden och att “normaltillståndet” bara är en slags ögonblicksbild, som en polaroid-bild. Världen är föränderlig och det är vi också. Min oro är därför att vi tänker att vi ska “jobba ikapp” när vi kommer ut ur pandemin. Då är risken stor att vi går tillbaka till det vi gjorde innan, istället för att se krisen som möjlighet att börja om och planera framåt.
Det senaste året har det skett en enorm utveckling bland många av landets företag. I en enkät uppskattade majoriteten av mellanstora och stora företag att de accelererat sin digitalisering med fem år - bara på ett par månader. Pandemin har triggat en snabb förändring som annars skulle tagit fem år att utföra. Att vi dessutom är världens kontorsarbetstätaste land gör att det går alldeles utmärkt att flytta jobben in i skärmarna och hemmakontoren.
Den snabba utvecklingen kommer även göra våra nuvarande kunskaper daterade. Därför är det viktigt att ägna tid åt utbildning och kompetensutveckling under hela karriären och inte bara i början. Rent samhällsekonomiskt är det inte heller lönsamt att arbeta i fasta tjänster med samma sak år ut och år in. Tvärtom förväntas unga människor idag ha i genomsnitt 17 olika karriärer.
Vi hör ofta att robotarna tar våra jobb. Och det stämmer, men bara om vi själva har gjort våra jobb till robotjobb, alltså genom att göra mer och mer av samma sak hela tiden. Vårt jobb som människor är att utforska, tänka nytt och vara kreativa. Om det är svårt att göra precis hela tiden, varför inte gå i minipension i ett år och fylla på med nyfikenhet och energi?
Ditt nästa jobb kanske inte är uppfunnet än. Det finns fantastiska möjligheter att dels kunna utveckla jobben själv, men också att det kommer finnas helt nya jobb och möjligheter som du inte är medveten om nu. Tänk så tråkigt det skulle vara om livet vore som filmen “Måndag hela veckan” och att leva alla dagar i ständig upprepning. Rent makrotrendsmässigt så har förändringen av jobbmarknaden pågått ända sedan 60-talet.
10 år är för långt fram. Jag tror förändringarna ligger mycket närmare än så.
Först och främst tror jag på att ha kortare tidsspann mellan tanke och handling. Passa på att göra det du tänker på medan du fortfarande vill och kan. En av lärdomarna från pandemin är att hela världen kan förändras på mindre än ett år. Du kan bara ha någorlunda säkerhet och kontroll på din omvärld inom ett mycket kortare perspektiv. Därför är det viktigt att kunna agera snabbt. Så vad krävs egentligen för att komma igång? Det handlar om en sorts “capability”, som vi pratar om på engelska inom ekonomi, att faktiskt kunna navigera det ekonomiska systemet. Till exempel, hur startar jag ett företag? Hur startar jag ett partnerskap? Hur blir jag frilansare? Det måste vi alla bli bättre på.
Att tänka nytt och annorlunda är en annan viktig del. Kreativitet i allmänhet.
Och sociala färdigheter, paradoxalt nog. Vi kan verka mindre sociala nu eftersom vi inte träffas, tar i hand och reser. Men om vi tittar på hur mycket vi faktiskt umgås om vi räknar in Zoom, GoogleMeet, Facebook och andra sociala kanaler så har vi umgåtts mer och med fler personer sedan pandemin drog igång. Att umgås mycket och effektivt med personer du nödvändigtvis inte känner väl är en viktig kompetens. Det kan handla om en kontakt här och nu, till exempel ett snabbt samtal på Zoom.
